lördag 17 juli 2010

Varje trädgård med självaktning har en vattenspegel

Meningen i rubriken kommer från något jag läste om Stabergs barockträdgård i Dalarna och jag har fått nöja mig med några vattentunnor och fågelbad, ända till igår.

När tomten utökades för några år sen fick vi en liten bäck som kommer från ett överrinningsrör i en välfylld brunn med kanske världens bästa tillflöde, typ snäppet innan fontän. Området nedanför brunnen var dock ett tristare kapitel. Jag har funderat hit och dit på hur jag skulle få detta vattensjuka gungfly att bli något vettigt, för platsen är fin. Tankarna på att göra en damm kom nog för två år sen, för då provgrävde jag några hål på olika ställen i området för att se om de skulle hålla vatten och hur det skulle te sig över årstiderna. De grävda hålen höll vatten, också när det var torrt och det inte rann över från brunnen, om än med något lägre nivå då. Planen var också att leda in bäcken i dammen och ha en reglerbar dammlucka för utflödet.

När vi nu ändå hade favvogrävaren här, så fick han gräva en damm i det sumpiga området. En hel del ågren från min sida för att det kommer att bli ett gyttjehål där mygglarverna frodas men än så länge är det en fin vattenspegel och vattnet börjar klarna efter omrörningen igår. När dammluckan kommer på plats hoppas vi att nivån höjs med någon decimeter för att komma upp i gräskanten på den övre delen. Planen var att ha någon kvadrat med dryga metern djupt för näckrosor och ev fiskar om det behövs. Vi får se var vi hamnar när nivån kommit upp. Spännande!!!


Dammkanten markerad med rep. Grävaren är på väg.


Det fyller på med vatten från första skoptaget!



Grävningen färdig, det rinner till från bäcken och jag håller tummarna
för att dammen ska hålla vatten (finns tyvärr ingen bild på det).



På morgonen idag - vattnet har klarnat,
nivån är konstant, bäcken rinner igenom.

Min trädgård har fått självaktning, jag har fått en ny oas och ska nu börja läsa om vattenväxter!

I stället för kvickrot

Jag har ett hatkärleksförhållande till kvickrot. Den är toppen att ha som gräsmatta - tålig, går att köra bil på, hämtar sig efter en säsong om det kommit tex bensin på den. Avslagen är den fantastisk att täcka med när man täckodlar. Baksidan är att den vill in överallt och den gör skäl för sitt namn. På grund av detta har jag bestämt mig för att skapa mig ett rejält försprång mot kvickroten i kryddgården och har därför valt att gräva bort svålen av kvickrot och även det tunna lager av matjord vi har här. Jag började för hand i maj och därefter har all upptänklig tid gått till odlingarna och merabråttomprojekt. Eftersom vi nu beslutade oss för att ta hit den skickliga grävaren med sin stora maskin för 3-4 husprojekt vi också har, så fick han gräva även för kryddgården. Så bort med stenarna som var satta i rundeln och skala svål för maskin. Det tog väl ungefär lika lång tid för honom att gräva som det tog för mig och sambon att få bort stenarna...
Andra skoptaget på väg.
Ända ner i pinnmon. Kryddor vill väl ha väldränerat!?!